Brukar sitta och depp-läsa om andra som har det som mig. Jag har inte hittat någon annan som skriver om sitt liv iutanförskap, men jag brukar läsa artiklar och vad folk bloggar om vad som hänt andra. Jag tycker att det är bra att skriva. Jag blir av med lite, samtidigt som jag kan förbli anonym.

Tror att det är första månaden som inte är helt back. Har råd med hyra och sådana kostnader som måste betalas utan att behöva låna. Det känns ju bra. Sedan är det bara CSN, radiotjänst och lite annat som jag inte haft råd att betala. Ja, ja pengarna är slut och jag måste äta. Tro inte att jag lyxar! Idag är det köttbular som jag köpt 2 kg för 40:- och snål-pasta. Det mättar iaf och jag har råd att äta månaden ut.

Jag kollar alltid kilopriset på det jag handlar och även om inflationen stigit så har jag nog aldrig handlat så billigt. Alla butiker är på väg till jobbet och jag kan, utan att det blir dyrare, handla det som är billigast. Lidl är min favorit, men när datumet är kort har de bara 30%, Willys är bättre där eftersom man kan handla de produkterna till halva priset. Jag brukar kunna få ihop rätt mycket mat på lite pengar. Tror att jag handlar för max  1500:- och då är vi två som äter. Fråga mig inte hur jag kan få ihop det på så lite, men jag har liksom inte mer pengar till mat. I en summan ingår även toapapper, schampoo och sånt.

Egentligen behöver ingen göra av med mer pengar än man måste. Tidigare hade jag det bättre ställt och då köpte jag även mat för mer pengar. Idag känns en "microlåda" som en lyx och McDonalds finns inte på kartan. Det gör inte mig så mycket. Sedan den dagen jag gjorde mig av med micron har det faktiskt blivit billigare mat-konto. Det tar nämligen längre tid att göra micromat i ugnen än att tillaga mat. Tänk på det nästa gång.

Dagens billighetstips:

Köp en billig falukorv och billig pasta.

Koka pas

Min konkurs håller precis på att avslutas och sedan fortsätter mitt livslånga straff. Jag kommer precis som många andra att få utmätning på lönen, och ännu en gång, bara en av vad jag kan tro är många, utmätningar i mitt hem. Jag har bestämt mig för att jag en dag ska berätta hela historien ändå från början, men inte nu. Det passar inte. Jag hoppas att när jag skriver om min ekonomiska situation att jag kanske kan hjälpa någon annan att få lite hopp.

Jag har det inte sämst, det är jag fullt medveten om, men det är nog inte det, det handlar om i slutändan. Även om jag vet att det inte ska vara så, så skäms jag. Det borde jag inte. Jag vet att mitt straff är långt, men jag har inte begått något brott. Ändå är jag "prickad".

Jag har alltid sagt att det inte går att få det sämre, men jag har lärt mig nu att det botten alltid är lägre än där man är just nu.

Idag står jag utan hem. Tack vare en god vän har jag tak över huvudet. Jag förlorade min inkomst. Tack vare en annan god vän har jag ett bra jobb. Tydligen är man inte pålitlig när man gått i konkurs, det är något skamligt. Jag läste innan konkursen blev genomförd att den är till för att en person inte ska få mer skulder, men i mitt fall är det precis tvärtom. Jag har idag skulder som jag aldrig kommer att klara av att betala och frågan jag ställer mig idag är: Varför ens börja? Redan innan konkursen mådde jag så dåligt att jag varje dag hade självmordstankar, men det berodde på annat och inte den ekonomiska situationen. Kanske var det en bidragande orsak till att det gick utför.

En bra dag idag är när jag känner att livet är värt att leva och jag träffar personer som inte dömer mig. Jag har flyttat från orten där allt hände, men jag skulle inte våga ställa mig upp och säga: Jag är i kk och har skulder för resten av mitt liv, nej, det skulle jag inte. Jag skulle bli rädd för att bli dömd. Det behövs kanske inte, både mitt namn och personnummer publiceras ändå när kk är avslutad i någon tidning och det är fritt för allmänheten att döma. Görs det med brottslingar?? Kanske i kvällspressen, men jag har då aldrig sett något sådant i en svensk tidning så som det publiceras om oss i kk. Det är ju upp till var och en att hålla koll på sin egen ekonomi, borde det inte vara det för företag också? De kan faktiskt ”prenumerera” på vad som sker med någon/något specifikt i Justitia om jag inte missminner mig. Istället är det jag som privatperson som ska hängas ut.